Wokat och klart

Jag, iklädd Vimundering,plastförkläde och röda stövlar, städar Ingaröhallens charkavdelning med en lång, grön vattenslang. Försöker skickligt manövrera den ormliknande saken från ena rummet till det andra. Jag misslyckas dock totalt och den förbannade slangen fastnar ideligen under dörren. ARGH!! Retar upp mig mer o mer men så slår det mig; Detta är ett av fåtal irritationer/utmaningar jag har haft denhär hösten. En jäkla vattenslang som fastnar under en dörr. En framåtböjningoch problemet är löst. Fast två-tre framåtböjningar per arbetspass. Fem stycken i veckan. 6 månader. 120stycken framåtböjningar. Jag morrar till och rycker återigen i slangen.

Tänker.Inte. Böja mig. Ned.

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb?

Med risk för att dåtida och framtida pluggMatilda skulle och kommer kicka mitt arsle för detta, måste jag säga; Jag skulle byta ut framåtböjningar på Vivo och bristen på arbete på elLegal mot att plugga på en sekund.

Fast o andra sidan njuter jag väldigt mycket av all tid runt jobbet, kvällar o helgdagar (läs söndagar) utan några som helst krav. Inga prov, inga labbrapporter eller tal som ligger o skaver i bakhuvudet.

Kan svaret vara att resa istället? Resa och leka lärare? Skönt att det bara är 18 dagar kvar tills vi lämnar detta gråmulna land med gröna slangar och långtråkiga elLegaldagar bakom oss.